Nu ska jag prata om döden.
Åh, vad jobbigt tänker nog somliga som börjat läsa detta; vad ska det vara bra för?
Konstig typ det där som måste hålla på och dra upp sånt, kanske någon annan tänker.
Ja, det är totalt frivilligt att fortsätta läsa detta!
Men nu är det så att eftersom döden varit så påtaglig i mitt liv alldeles nyligen, och alldeles för tidigt tagit ifrån mig en av de människor jag älskar mest på denna jord så faller det sig helt naturligt för mig att skriva detta.
Jag har haft förmånen (ja jag skriver faktiskt så) att få ta farväl av flera människor som jag älskar och som lämnat detta liv före mig, framför mig och med stor sorg.
Vid varje tillfälle har det trots all denna sorg känts väldigt fridfullt i rummet efteråt.
Bara min känsla, inget konstaterande att det alltid skulle vara så.
Detta trots att dessa älskade människor jag sett dö, alla har gjort det i stort lidande.
(Cancer ÄR en totalt fruktansvärd sjukdom, och det finns många fler sjukdomar som skapar enormt lidande inför döden)
Det jag vill säga med det här är ; att har du en närstående, någon du älskar, där döden är i antågande, var inte rädd för att verkligen finnas där om du har möjlighet.
Jag kan lova dig, du kommer inte att ångra dig!
För att få dö i närhet av någon du älskar, är nog bra mycket värdigare än att kanske helt enkelt behöva lämna denna plats helt ensam i ett kalt rum med hård lysrörsbelysning från taket.
För du ska inte tro att sjukvårdspersonalen har tid att sitta och hålla ens hand när man är på väg att dö år 2012 i Sverige.
Jag tvivlar inte ett uns på att de verkligen skulle vilja, men med den här sjukvårdspolitiken vi har idag så finns det helt enkelt inte utrymme för detta i många fall.
Vi går alla igenom svårigheter i våra liv, vi lever alla i vår egen unika verklighet och i vår egen sanning, men framförallt: döden slipper ingen av oss undan.
Därför tänker jag att det kanske kan vara bra att släppa lite på rädslan, kanske våga erkänna och tala om döden lite mer.
Men vad vet jag? Det här är ju bara min sanning.
Hur som helst,
Ta vara på dig själv och dem du älskar.
I morgon kan det vara för sent.
